Vintergäck - snöväxande smörblomma



Eranthis hyemalis
/Gröne Apotekaren, 2016-04-01. CC-BY-SA

I förra inlägget tog jag upp Snödroppen, en av våra tidiga gäster i trädgården. Vintergäck, eller Eranthis hyemalis, är ytterligare en av dem. Namnet, som gavs av en kontroversiell botaniker vid namn Salisbury (läs gärna hans pikanta livshistoria kort beskriven i länken! Bla motsatte han sig Linnés sexualsystem för växtsläkten och verkar ha hängivit sig åt plagiarism!) betyder ungefär "den tidiga (ere) blomman (anthus) som övervintrat (hyemalis)".

En tidig smörblomma

Vintergäck tillhör släktet Eranthis som är ett av många i familjen Ranunculaceae, dvs smörblomsväxter. I samma familj ingår bland annat vit- och blåsippor, så klart smörblommorna men också klematis. Jag kommer återkomma till alla dem i senare inlägg, jag lovar! Där finns mycket att berätta...

 

Giftig eller ofarlig?

Beroende på källa så rapporteras antingen Vintergäck vara giftig eller också att den saknar giftiga ämnen. Giftinformationscentralen säger att den framför allt i roten innehåller ämnen som kan påverka hjärtat, men att allvarliga förgiftningar inte rapporterats. Vad har man då hittat?

Sedan länge är det känt att E. hyemalis innehåller någonting som heter något så vackert som chromenonglykosider typ 2,  som baserat på dess kemiska utseende bör påverka hjärtat. Det är dock oklart hur mycket de innehåller och vilken del de sitter i mest, troligen små mängder och då i roten.

Senare års studier har kunnat hitta giftiga lectiner (små proteiner som används för att bekämpa angrepp) i vintergäck, vilket är jätteintressant eftersom det är första gången man hittat det hos en art i familjen smörblomsväxter. De lectiner man hittat i vintergäck har en direkt hämmande effekt på vissa enzymer som är viktiga för många djurcellers överlevnad, bland annat för avläsning av den genetiska koden i DNA. Samma studier har också hittat andra ämnen som också är skadliga för maskar och insekter, bland annat ämnen som angriper de kanaler som djurceller använder för salttransporter. Förhoppningen på lång sikt är att man skulle kunna använda i varje fall något av dessa ämnen som bas för läkemedel mot till exempel cancer.
 

Precis som hos de flesta växter finns dessa ämnen troligen för att skydda växten mot infektioner och betande. De halter som finns i växten är dock för små för att vara giftiga för människor på riktigt, men man bör ändå inte äta vintergäck utan hellre beundra den för sin lysande gula färg.

Vintergäck har aldrig använts i någon större omfattning till något annat än som prydnadsväxt, men där är ju användningen desto större!





Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell Licens.