Krokus - mångfald, mytologi och mat

En liten Crocus sp./Den gröne apotekaren
CC-BY-SA

Till skillnad från de flesta växter jag berättar om kommer det denna gång inte handla om en särskild art, utan snarare om ett helt släkte, nämligen krokussläktet. När snön har töat bort tittar de fram i många parker och trädgårdar, små klart lila, blå, gula och orange färgklickar, en och en eller många i en flock. Precis som snödroppe,och vintergäck är krokusen en välbekant gäst tidigt på våren.

Mat med historia, men är det värt sin vikt i guld?

Saffranskrokus, foto av KENPEI, CC BY-SA 3.0,
från Wikipedia

Som säkert många vet kommer den exklusiva kryddan saffran från pistillen hos en speciell art krokus, Crocus sativus, som egentligen är en steril hybrid. Saffran är med andra ord märket (den honliga könsdelen som tar emot pollen) hos en fin vårblomma. Orden för kryddan och för själva växten är i många äldre kulturer ett och samma, i indoeuropeiska språk blir det någonting som liknar krokum eller just krokus. För fler exempel kolla in wikipediauppslaget för krokus. Under mycket lång tid har saffranskrokus odlats och skördats som krydda. Till exempel finns motiv på krukor från  den minoiska kulturen  på Kreta (omkring 1500 f.v.t.) som visar hur saffranskrokus skördas. Troligen är det även på denna ö som saffranskrokus uppstått, någon gång de senaste 4000 åren.

Idag är Iran världens största producent av saffran, varje år tillverkas där mellan 200 och 250 ton saffran. Detta gör att Iran står för över 90% av världens totala produktion av den exklusiva kryddan. Faktum är att ett enda område i Iran, det anrika Khorasan, står för nästan 75% av världens odling av saffranskrokus. Andra länder som producerar i större mängd är Spanien, Indien och Grekland, vars produktioner dock räknas i enstaka ton jämfört med Irans hundratals.

För att göra ett enda kilo saffran går det åt 100-150 000 blommor, som dessutom måste handplockas för att den dyrbara kryddan inte skadas. Irans 200 ton motsvarar alltså ca 25 miljarder krokusblommor, en ofattbar summa. Det är inte underligt att saffran under många år har varit dyrare (ca 70 000 kr/kg på apotek) än guld. Det senaste årtiondets skenande guldpris har dock gjort att guld idag är upp till fem gånger så dyrt som saffran per gram. Trots detta omtalas saffran fortfarande som kryddan som är dyrare än guld...

Nu är det inte bara saffran som gör att krokus förknippas med mat. I många länder runt medelhavests kust används lökarna från flera olika sorters krokus i matlagning. Bland annat rostas de eller används som salladslök då de äts råa. Även fröna och blommorna används ibland. Ett varningens ord här dock, de sorter vi oftast stöter på i våra trädgårdar inte de som främst används i mat, utan det är andra arter som gäller. Dock verkar även de vi har gå att äta, men jag kan inte garantera att de är goda! De är troligen helt ofarliga, men smaken kanske inte är så bra...

En mångfaldig iris

Krokus tillhör irisfamiljen, Iridaceae, vilket framför allt kan ses på blommans struktur och den, för de flesta arter, lilla men ändock befintliga bladrosetten. När Linné gav namnet till familjen tänkte han på den grekiska gudomen Iris och hennes koppling till regnbågen. I fallet (eller snarare fallen) krokus stämmer detta bättre än på många arter. Inom släktet krokus finns ett stort antal arter, omkring 90 stycken olika har identifierats. För att ytterligare öka på mångfalden finns det inom de flesta arterna olika typer av underarter och hybrider, medräknat de vanligaste av dessa kommer man upp i ca 150 olika sorters krokus, i det vilda. Räknar man med kulturvarianterna på den vanligaste arten av krokus som vi har i våra trädgårdar, Crocus vernus blir antalet ännu högre... Som om denna mångfald inte var nog finns det dessutom en stor färgvariation inom de allra flesta av dessa arter och varianter, ofta går de från gulaste gul till mörkaste lila, via vit och ljust blå.

Mytologi, magi och mera mat

I den grekiska mytologin anges ursprunget till växtens namn på följande sätt. En ung man, Krokos, förälskade sig i nymfen Smilax. Krokos var så enträgen att gudarna vredgades och förvandlade de båda till blommor, Krokos till en krokus (!) och Smilax (som inte gjort något fel) blev en klängväxt. Klängväxten saknar ett bra svensk namn men heter, förvånansvärt nog, Smilax sp. och är släkt med sarsaparill (som alltså inte bara finns hos smurfarna och i västernfilmer).  I en annan version är Krokos en av Hermes följeslagare och gör någonting som vredgar gudarna så att han förvandlas till en krokus.

Inom folkmagi är saffran och saffranskrokus använt sedan länge. Till exempel så kunde saffransmättad honung användas som basen för en medeltida kärleks (honungen formades till en boll och rullades i peppar och andra kryddor och sedan lät man "saffranskulan" smälta i munnen).

Som jag nämnt ovan har saffran använts länge i matlagning. Här följer ett recept från Apicius på örtkokt muräna (!), ett cirka 2000 år gammalt recept. Hör gärna av er om ni har testat!

Örtkokt Muräna

Peppar (vit eller svart efter smak)

Libbsticka

Sommarkyndel

Saffran

Lök

Mosade katrinplommon

Rött vin

Mjöd

Vinäger

Reducerad äppelmust

Olivolja

Rensa muränan och koka ihop alla ovanstående ingredienser tillsammans med renset till en buljong. Filtrera och reducera buljongen och koka muränan i den efteråt. Ta upp muränan ur buljongen när den är lagom kokt. Red buljongen med ett rått ägg under omrörning och servera genast fisken väl täckt av såsen.

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell Licens. 

Vintergäck - snöväxande smörblomma



Eranthis hyemalis
/Gröne Apotekaren, 2016-04-01. CC-BY-SA

I förra inlägget tog jag upp Snödroppen, en av våra tidiga gäster i trädgården. Vintergäck, eller Eranthis hyemalis, är ytterligare en av dem. Namnet, som gavs av en kontroversiell botaniker vid namn Salisbury (läs gärna hans pikanta livshistoria kort beskriven i länken! Bla motsatte han sig Linnés sexualsystem för växtsläkten och verkar ha hängivit sig åt plagiarism!) betyder ungefär "den tidiga (ere) blomman (anthus) som övervintrat (hyemalis)".

En tidig smörblomma

Vintergäck tillhör släktet Eranthis som är ett av många i familjen Ranunculaceae, dvs smörblomsväxter. I samma familj ingår bland annat vit- och blåsippor, så klart smörblommorna men också klematis. Jag kommer återkomma till alla dem i senare inlägg, jag lovar! Där finns mycket att berätta...

 

Giftig eller ofarlig?

Beroende på källa så rapporteras antingen Vintergäck vara giftig eller också att den saknar giftiga ämnen. Giftinformationscentralen säger att den framför allt i roten innehåller ämnen som kan påverka hjärtat, men att allvarliga förgiftningar inte rapporterats. Vad har man då hittat?

Sedan länge är det känt att E. hyemalis innehåller någonting som heter något så vackert som chromenonglykosider typ 2,  som baserat på dess kemiska utseende bör påverka hjärtat. Det är dock oklart hur mycket de innehåller och vilken del de sitter i mest, troligen små mängder och då i roten.

Senare års studier har kunnat hitta giftiga lectiner (små proteiner som används för att bekämpa angrepp) i vintergäck, vilket är jätteintressant eftersom det är första gången man hittat det hos en art i familjen smörblomsväxter. De lectiner man hittat i vintergäck har en direkt hämmande effekt på vissa enzymer som är viktiga för många djurcellers överlevnad, bland annat för avläsning av den genetiska koden i DNA. Samma studier har också hittat andra ämnen som också är skadliga för maskar och insekter, bland annat ämnen som angriper de kanaler som djurceller använder för salttransporter. Förhoppningen på lång sikt är att man skulle kunna använda i varje fall något av dessa ämnen som bas för läkemedel mot till exempel cancer.
 

Precis som hos de flesta växter finns dessa ämnen troligen för att skydda växten mot infektioner och betande. De halter som finns i växten är dock för små för att vara giftiga för människor på riktigt, men man bör ändå inte äta vintergäck utan hellre beundra den för sin lysande gula färg.

Vintergäck har aldrig använts i någon större omfattning till något annat än som prydnadsväxt, men där är ju användningen desto större!





Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell Licens. 

Snödroppe - minneshjälparen, myrmaten och mjölken

 

Galanthus nivalis, typiskt växtsätt i villaträdgård.
/Gröne Apotekaren, 2016-03-20. CC-BY-SA

Jag skulle gissa på att de flesta av er som läser detta är väl bekanta med Snödroppen och dess vackra vita droppformade blommor som stolt sticker upp ur snötäcket, någon av de första soliga dagarna i mars. På många platser i Sverige kan nog detta räknas som ett av de tydligaste tecknen på att våren är i antågande på riktigt. I Naturhistoriska Riksmuseets Virtuella Flora beskrivs växten på följande sätt:

"Snödroppe är en lågväxt, flerårig ört som ofta bildar tuvliknande bestånd. Bladen är smala, fem till sju millimeter breda, rännformade och grågröna. Snödroppe blommar från februari till april med vita hängande blommor, blomstängeln blir knappt två decimeter hög. Blommorna har vita elliptiska kalkblad som är dropplikt slutna i knopp, men snett utstående då blommorna är utslagna. De tre inre kalkbladen är hälften så långa som de yttre och försedda med en halvmånformad grön fläck nedom spetsen."

Snödroppens vetenskapligt botaniska namn Galanthus nivalis, givet av den enträgne Linné,  betyder ungefär "mjölkblomman i snön" (Gala - mjölk, anthus - blomma, nivalis - från snön), en beskrivning som helt klart håller nästan 300 år senare. Denna oansenliga "mjölkblomma", som finns i nästan varje trädgård och park, bär dock på flera fascinerande berättelser, från dess myrhjälpredor till hur den kan hjälpa till att behålla minnet!

Släktskap

Galanthus är ett släkte inom familjen amaryllisväxterna (Amaryllidaceae) vilket ganska tydligt kan ses på växtsättet med en lök som det växer upp en bladrosett med hyfsat raka blad och en stängel med blommor ur (hade den varit en meter hög och med röda blommor hade den sett ut precis som en amaryllis!).
Tidigare var Galanthus placerad i liljeväxterna (Liliaceae) men modern genetisk forskning har klart slagit fast att släktet hör hemma bland amaryllisväxterna. (För en fascinerande djupdykning i förvecklingarna kring de olika familjerna och deras inbördes släktskap rekommenderas ett antal timmars surfande bland engelska wikipedias olika sidor om detta, använd gärna följande länk som startpunkt: Amaryllidoidae - Taxonomy.). 

En av många häftiga upptäckter av den moderna fylogenetiska forskningen (ett krångligt ord för växternas släktforskning) är att Galanthus trots sitt mer än lite liljelika utseende är närmare släkt med både orkidéer och sparris än de är med liljor. Jag kan varmt rekommendera ovanstående länk och de lätt svindlande perspektiv som den moderna forskningen gett oss om hur växternas släktskap hänger ihop! Det finns otroligt många exempel på hur underbart snurrig och mångfacetterad växternas värld är... Man blir alldeles lycklig av bara tanken på hur allt hänger ihop runt oss!

I släktet Galanthus finns ett rätt så stort antal arter, men vår Snödroppe är den vanligaste av dem och i princip den enda som finns i Sverige.

Var finns dropparna? Och vadå, myrmat?

Snödroppen kommer troligtvis från början från ett område som sträcker sig från norra Medelhavet, över Balkan och norrut i Karpaterna. Det är osäkert exakt var utbredningsområdet var från början på grund av den stora odlingen av Snödroppar för prydnadens skull, men konstaterade ursprungliga populationer finns i bland annat i delar av Spanien och i Bulgarien. I mycket stor utsträckning är de populationer av snödroppe som finns runt om på framför allt norra halvklotet rymlingar från odlingar i trädgårdar och parker. Det är till och med så att vild snödroppe betraktas som en art på gränsen till att vara hotad av utrotning, eftersom det finns så ytterst få platser kvar som den växer på, något som kan vara svårt att tro när den är en av de vanligaste blommorna på våren i parker och våra trädgårdar.

Hur var det då med myrmat och Snödroppens myrhjälpredor? Jo, G. nivalis har ett intressant ekologisk samspel med vissa myrarter. Fröerna har små fettklumpar på sig som myrorna tycker om att äta och därför bär de små insekterna med sig fröna ner i sina gångar. När myran ätit fettklumpen (som med en botanisk term kallas "elaiosom") lämnar de fröet  i en myrgång där det kan gro och då ha en chans att sprida växten till en ny plats. Fröets skal innehåller ett helt batteri med olika ämnen som är både skadliga och oätliga för myrorna så det äter de inte. Myror kan på detta sätt hjälpa snödropparna att sprida sig över ganska stora områden, samtidigt som de har nytta av näringen som fröna ger, ett typiskt exempel på ett positivt samspel mellan olika arter!
En annan viktig art för snödropparna är bina, som framför allt på sydligare breddgrader ser blommorna som ett välkommet första mål (eller i varje fall bland de första) efter vinterdvalan. Det finns andra insekter som är vanliga som pollinatörer, men finns där bin är de bland de viktigaste. Man har också upptäckt att om förhållande är rätt (okänt vilka de är, dock) kan blommorna även pollinera sig själva.

Snödroppar trivs i skogsmiljö, eller i öppna områden med buskar och mindre träd. Detta gör att våra parker och trädgårdar, där vi gärna sätter dem, är mer eller mindre perfekta för de små blommorna. Med myrornas hjälp kan de då sedan spridas till helt nya platser där vi inte planterat dem från början.

Grupp av G. nivalis. /Gröne Apotekaren, 2016-03-20. CC-BY-SA

Etnobotanik

Människor har odlat snödroppar mycket länge för dess prydnads skull, första nedteckningarna om detta är från 1500-talet, men det finns tecken på att de odlats ända sedan medeltiden i Italien och Frankrike, kanske längre än så. Idag finns det tiotals olika sorter och varianter att köpa för den som vill pryda sin trädgård. I vissa länder finns till och med hela parker ägnade enbart åt dropparna, något att planera in ett besök till för den Galanthus-frälste! Har du vägen förbi England, Skottland eller Irland finns här en lista över galanthofila (ja,det är faktiskt en seriös term...) sevärdheter under 2016.

Under andra världskriget inträffade ett relativt stort antal förgiftningar i Holland efter att hungrande människor försökt tillaga snödroppslökar som nödmat. Flera utav de ämnen som finns i lökarna är direkt giftiga, vilket jag kommer in på i nästa stycke, så även om lökarna ser ut som små salladslökar är det ingenting man ska försöka ge sig på att äta.
Snödroppar har i princip inte använts som medicinalväxt, men har i modern tid använts för att ta fram läkemedel. 

Ett annat användningsområde är som källa till genetisk kod. Några av de ämnen som är giftiga i snödroppar är proteiner som är mycket giftiga för vissa specifika sorters insekter. Detta har gjort att generna som ger upphov till proteinerna ha används för att tillverka genetiskt modifierade grödor som då har de giftiga proteinerna i sig.

 

Insektsgift och minneshjälp

Hela familjen Amaryllidacae innehåller många olika ämnen som kan ge effekter hos människor och djur, så kallade bioaktiva substanser, och Galanthus nivalis är inget undantag. Det har under senare år gjorts djupgående undersökningar av vilka ämnen de innehåller och man har hittat strax över 60 olika molekyler som har påtagliga effekter. 

Det kan finnas flera anledningar till att växter har de här ämnena i sig, men den allra vanligaste är som försvar mot olika angrepp. Det kan till exempel handla om försvar mot insekter, svampar eller bakterier. Eftersom de är evolutionärt anpassade för att påverka olika varelser leder ju detta till att det har effekter även på oss och andra djur. I snödroppe har man hittat ämnen som till exempel har cancerhämmande, bakteriedödande, virusdödande och nervskadande effekter. Alla dessa finns dock i små koncentrationer så det är ingen mening med att äta snödroppar om man har blivit sjuk. Kombinationen blir dock tillräckligt potent för att ge upphov till att man blir dålig i magen och irriterad på huden. Giftinformationscentralen skriver så här:
Växten, speciellt löken, innehåller ämnen som har irriterande egenskaper. Inga allvarliga förgiftningar kända hos människa.

För mig som apotekare blev jag otroligt glatt överraskad när jag insåg att snödroppar faktiskt innehåller en substans som jag har sålt många gånger till mina kunder. Detta ämne har till och med fått sitt namn  efter släktet Galanthus. Ämnet, galantamin, var en av de första fungerande bromsmedicinerna mot minnesjukdomen alzheimer. Behandlingen kan inte bromsa sjukdomen helt, men det fördröjer förloppet. Galantamin påverkar ett viktigt signalämne i hjärnan som kallas acetylkolin, som är ett av de allra viktigaste signalämnena vårt nervsystem har.
 De första att studera galantamin var forskare i dåvarande Sovjetunionen omkring år 1950 och ämnet fick rätt så stor användning i hela Östeuropa mot flera olika sjukdomar. Första formella läkemedlet med galantamin i fick namnet Nivelin men idag säljs det under märket Reminyl i Sverige. Visst är det häftigt? Snödroppar, den lilla blomman som finns i varje trädgård, har ett ämne i sig som kan hjälpa tusentals människor att få ett längre liv med sina nära och kära... Jag vet inte hur det är för er, men jag får rysningar av fascination och välbehag av blotta tanken! 

 

Snödroppen - liten men märkvärdig!

För mig symboliserar nog snödroppen det jag tycker är så häftigt med många växter, de må verka oansenliga och bara för prydnads skull, men bakom dem finns en spännade väv av berättelser och skeenden! Snödroppen är helt klart mer än bara en mjölkblomma i snön!

Referenser

Crook, V. & Davis, A. 2013. Galanthus nivalis. The IUCN Red List of Threatened Species http://www.iucnredlist.org/details/162168/0

http://cdn.intechopen.com/pdfs/32946/InTech-The_genus_galanthus_a_source_of_bioactive_compounds.pdf

https://en.wikipedia.org/wiki/Galanthus_nivalis

Anderberg, A. & Anderberg, A.-L. Den virtuella floran. Elektronisk publikation, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm. http://linnaeus.nrm.se/flora

 

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell Licens.

Välkommen till min trädgård!

Hej!

Runt om i vår natur, våra trädgårdar och staden där vi bor finns otroligt många växter som vi människor under lång tid på olika sätt har använt på  olika sätt. I den här bloggen tänkte jag beskriva ett antal av de vanligaste och även gå in lite på hur de har använts och vad som kan ligga bakom användningen.

Liten ordlista

Först ett antal ord som kommer att återkomma i mina inlägg. Jag ska försöka hålla språket på en inte onödigt krånglig nivå. Om jag märker att de blir många får jag skriva ett separat inlägg med bara ordlistan, men jag hoppas att detta räcker så länge! :-) Jag uppdaterar om jag kommer på något mer.

Ekologi: Läran om samspelet mellan olika organismer, både djur, växter och svampar (och så klart andra levande varelser) i en viss livsmiljö.
Etnobotanik: Studiet av hur människor använt eller använder växter, i bred mening. Inom detta område ryms både medicinalväxter, växter vi använt för att producera kläder (typ bomull) eller byggnadsmaterial (typ gran, tall) med mera.

Galanthus nivalis,
/Gröne Apotekaren, 2016-03-20. CC-BY-SA

Inom botanik (och för den delen all modern biologi) används ett speciellt sätt att ange släktskap. Man pratar om att en art tillhör ett visst släkte, som i sin tur tillhör en viss familj. Som exempel kan vi ta arten Galanthus nivalis, den vanliga snödroppen. Av det vetenskapliga namnet ser vi att snödroppar tillhör släktet Galanthus, passande nog kallat snödroppssläktet. Inom detta släkte finns flera andra arter, som t.ex. Galanthus elwesii och Galanthus plicatus. Ofta förkortar man släktnamnet om det är uppenbart vilket som menas, i detta fall blir det G. nivalis.
Släktet Galanthus ingår sen i sin tur i växtfamiljen amaryllisväxter, Amaryllidaceae, där också amaryllis och t.ex. påskliljor ingår. Det finns fler så kallade "nivåer" ovanför familjerna, men det är ofta ganska svårhanterligt att ta med det i de olika arternas beskrivningar. Om jag gör det kommer jag att förklara i varje inlägg hur det hänger ihop.

Upphovsrätt

Jag kommer att så långt det är möjligt använda mina egna bilder på de växter jag beskriver. Dessa bilder, liksom texten jag skriver, kommer jag att hävda upphovsrätten CC-BY-SA på. Det betyder att det är fritt fram att sprida, använda och förändra mina bilder, så länge det framgår att det är jag som är  upphovsman och att de släpps med motsvarande förbehåll. Läs gärna mer här, eller på Creative Commons svenska hemsida. Jag gör inte detta för att jag tror att mina bilder eller texter kommer hålla någon särskilt hög verkshöjd, utan mer av ideologiska skäl.

Min trädgård?

De flesta bilder kommer att vara tagna i eller omkring min egen trädgård, belägen i en liten ort i närheten av Kinnekulle i Skaraborg. Trädgården är dock ganska nyanlagd vilket gör att nog inte alla växter jag vill berätta om kommer att finnas här på plats, i varje fall i början. Min tanke är att jag allteftersom säsongerna kommer och går ska jag komplettera gamla inlägg med lite nya bilder på hur olika växter ser ut under olika delar  av året. Får se om jag lyckas få till det!

Vem är jag?

Jag är, som namnet  antyder, apotekare med ett mycket stort intresse av växter och naturen omkring oss. Troligtvis kommer jag som person inte synas jättemycket i mina inlägg, utan det är växterna som är det viktiga!
Anledningen till att jag började med att förbereda den här bloggen är att jag dels i mitt arbete som apotekare och dels med grund i mitt stora växtintresse stöter på en massa intressanta och spännande fakta om olika vanliga växter. Det här känns som en perfekt plattform för att dela med mig av det!

Så, välkomna in i min trädgård! Jag hoppas att ni kommer trivas!